Frimureriets uppkomst och utveckling

Under medeltiden bildade kyrkobyggarna yrkesvis sk. skrån.

Vid övergången till nya tiden började skaran av dem som uppfört borgar, kloster och katedraler bli allt mindre. I stället för de sk. operativa byggargillena uppkom på de Brittiska öarna sk. spekulativa murarsamfund d.v.s. det vi kallar frimurarorganisationer, etablerade av dem som inte tillhörde yrkeskårerna. De sammanträdde i egna lokaler, som kallades loger.

Det moderna frimureriet anses ha fått sin början då några engelska frimurarloger grundade år 1717 centralorganisationen Storlogen i London och kom överens om en gemensam linje för verksamheten.

Redan i de operativa byggargillena hade man vid sidan av inlärningen av yrkeskunnigheten fäst uppmärksamhet vid medlemmarnas andliga fostran. De gamla traditionerna levde kvar i uttryck, som användes i frimurarlogerna, men de fick en symbolisk betydelse.

Frimuraridén, som härstammade från medeltiden, spred sig under 1700-talet med militärer, köpmän, sjöfarare och andra fria män över hela den dåkända världen.