Frimureriets skeden i Finland

Frimureriet kom för första gången till Finland år 1758, då den i Stockholm några år tidigare grundade S:t Johanneslogen S:t Augustin inledde sin verksamhet i Åbo.

Verksamheten fortsatte till år 1813, då logeverksamheten upphörde på grund av att kontakterna till de svenska frimurarna hade avtagit. Kejsar Alexander I förbjöd hemliga sällskap - vid sidan av dem även frimurarlogerna - i Ryssland år 1822.

Några amerikafinländare begrundade tillsammans i början av 1920-talet möjligheterna att återinföra frimureriet i Finland, som hade blivit självständigt. Det resulterade i att Suomi Logen 1 höll sitt första sammanträde redan den 18 augusti 1922 i Helsingfors. Följande år grundades loger i Tammerfors och Åbo.

De finska logerna lydde till en början under Storlogen i New York. Från första början hade man dock i vårt land utgått ifrån att det finska frimureriet skulle bli självständigt. Finlands självständiga storloge grundades år 1924.

Efter ett avbrott på över hundra år återinledde Svenska Frimurare Orden sin verksamhet i Finland år 1923.

Vinterkriget föranledde ett avbrott i logernas verksamhet på våren 1940. Under fortsättningskriget beslöt storlogen på eget initiativ år 1941 inställa verksamheten. En stor del av medlemskåren var inkallad till landets försvar.

Storlogen i Finland består i dag nästan 160 loger och i dem finns ca 6800 medlemmar.